Ett vitsippshav bland mossa i skogen, med vårsolen silandes ner genom trädkronornas nyutsprungna blad, får nog vem som helst att stanna upp och förundras en stund. Den där massverkan, och det skira, ömtåliga mitt i det vilda, är alldeles bedårande. Dessutom kommer vitsipporna med efterlängtad vår och fågelkvitter, och de där dagarna när man stannar upp, vänder ansiktet mot den blåa himlen och känner att solen äntligen värmer på riktigt. Lundens blommor är som vackrast just då, under nyutsprungna blad och vårblommande träd och buskar. Humlorna surrar och man kan riktigt känna hur naturen sjuder av liv. Allt känns så där nytt, friskt och fräscht, och alla de där härliga trädgårdsstunderna ligger framför en.
Det finns många varianter av vitsippor att plantera i trädgården förutom den vanliga vita. Jag har en fylld variant, en vit och grön rufsig liten sak, en lilablå och en som är svagt, svagt rosa med fylld mitt. Alla är fina på sitt sätt och har varit lätta att få att ta sig. De sprider sig ut i sidled lite för varje år, och bildar allt större bestånd. Det har också fungerat bra att gräva upp rotbitar och flytta till nya ställen. Jag tror det viktigaste är att de inte planteras för torrt.
Sent förra hösten satt jag och kollade växtrea på en plantskola på nätet. Plötsligt fångade en ny vitsippsbekant min uppmärksamhet. Namnet Dark Leaf passerar ju inte obemärkt. En vanlig vitsippsblomma med nästan svarta blad enligt beskrivningen. Det där med svarta blad kände jag mig lite tveksam till, eftersom det brukar betyda mörka blad, inte svarta. Ändå kände jag pulsen stiga och habegäret svämma över, för hur snyggt lät inte den kombinationen? Så jag beställde ett exemplar, fast det var november och kändes väl sent för nyplantering. Hem kom en kruka med ingenting ovan jord, vilket var väntat, men ändå kändes osäkert. Jag planterade den och till min förvåning dök det i våras upp små, svarta vitsippsblad. Det växte till en ordentlig liten rugge som blommade för fullt. Och jag måste säga att det nog är de mörkaste blad jag någonsin sett på en planta, i stort sett var de faktiskt svarta.
Den var precis så dramatiskt snygg som jag hade hoppats på. Nu väntar jag otåligt på att få se om den kommer tillbaka i år, och förhoppningen är såklart att den ska växa till sig så att jag kan dela den och flytta till andra ställen i trädgården. Tänk t ex en matta med Dark Leaf under den vitblommande magnolian, hur fint skulle inte det vara?
Så om du också gillar lite dramatik i trädgården, lägg vitsippan Dark Leaf på minnet, och har du chans att köpa dig en planta så gör det, du kommer inte ångra dig!
