En del frön behöver väckas för att gro, ibland räcker en köldperiod, men en del behöver bråkas med ännu mer och få den där växlingen mellan kyla och värme som naturen själv fixar. På en del fröpåsar står det att fröna behöver en köldperiod, eller stratifieras som det kallas, och på andra står det att om de inte grott inom en viss tid kan man prova att sätta sådden i kylskåpet. Ett lite konstigt råd eftersom de frön som behöver frysa i så fall ska in i frysen och inte kylskåpet. För att slippa det här krånglet började jag förra året med vintersådder utomhus för att helt enkel låta naturen sköta detta på egen hand.
Jag kände mig väldigt entusiastisk och sådde väl sådär 25-30 lådor med fröer. Det var helt klart för mycket, så i har jag försökt begränsa mig lite. Det har gått ganska bra, jag sådde bara sju lådor i februari, och kände mig nöjd över att jag kunde hålla igen. Nu blev det ju ytterligare ett inköp av fröer som jag skrev om i tidigare inlägg, så i helgen har jag sått några lådor till. Det är egentligen väldigt sent för vintersådder, men här är ingen vår eller värme i sikte närmsta veckorna så då kan jag använda mig av kylan och dra nytta av den. Förra årets resultat av vintersådderna blev varierat, men fördelen med att så sådär mycket var att jag kunde prova lite olika sätt och lärde mig en hel del.
Jag använder helt vanliga, genomskinliga plastlådor med lock som jag borrat två lite större hål i både botten och locket på. Jag lägger lite fiberduk i botten och fyller på med jord, ungefär en tredjedel av lådans höjd. Sedan strör jag ut frön, och det är alltid bra att så glesare än vad man vill, för om sådden tar sig vill man ju att plantorna ska ha utrymme att växa till sig och kunna plantera om dem utan att skada dem för att de står för trångt. Jag täcker fröna med lite jord eller perlit och ställer ut lådorna i trädgården och skottar över snö. På så sätt får de vatten när snön smälter, de får omväxlande minusgrader och plusgrader och fröet väcks på samma sätt som det skulle gjort om det fått spridas fritt i naturen. Eftersom vädret frampå vårkanten kan växla mellan massor av snö, regn, plus- och minusgrader skulle jag säga att största fienden för sådderna är vätan. Risken är att det blir för blött och ruttnar bort. Så i år kommer jag inte låta naturen sköta sig riktigt på egen hand, utan blir det mycket nederbörd kommer jag ställa lådorna under tak. Jag har också varit noga med att använda såjord, något jag annars inte är så petig med, men här gäller det att få till bra dränering och då passar såjorden bäst. I vissa sådder, som t ex verbenan, har jag dessutom blandat i grus eftersom den är extra känslig mot väta. Undvik också att ställa lådorna i det varmaste söderläget i trädgården, för då är risken att sådderna gror för tidigt, och det kan bli svårt att få dem att överleva om det plötsligt blir många minusgrader igen.
De vintersådder som funkade absolut bäst hos mig var lupin, olika sorters kål, riddarsporre och violkungsljus. Ingen av dessa sorter kräver nog egentligen vintersådd, men dels är det roligt att få känna att man kommer igång med trädgårdssäsongen, och dels upplever jag att de plantor som passar för vintersådd blir väldigt tåliga när de drivs upp på det här sättet.
Både kålplantor och lupiner, en blekt ljusgul sort, hade jag så mycket av att jag både kunde ge bort en massa plantor men också sätta i krukor. Kål är ju så himla vackert, och så roligt att lupinen blommade redan första året. En liten varning när det gäller lupiner är på sin plats eftersom vissa sorter är väldigt invasiva, och om de får sprida sig på egen hand så kan de tränga undan annan växtlighet, så sätter du lupiner måste du vara noga med att nypa bort fröställningen. En fördel med att göra det är dessutom att om du har tur så hinner de blomma en gång till samma säsong.
Violkungsljusen var en påse med blandade färger, men de hann inte blomma förra året så det ska bli så spännande att se dem i år. Jag har redan planterat ut dem i rabatterna, återstår att se om de kommer behöva flyttas eller om de passar in färgmässigt. Riddarsporren blommade däremot redan första året, och var i en vacker ljusblå ton med skimrande lila inslag, helt sagolik.
När jag väljer vad jag ska vinterså tittar jag dels efter fröpåsar där det rekommenderas att fröna stratifieras, dels så tar jag de växter som jag tänker är lite tåligare och kan klara kyla bra eftersom temperaturen kan växla mycket. Verbenan är inte så tålig men behöver komma igång tidigt och mår bra av köldbehandlingen, så den tänker jag ta in och fortsätta driva inomhus så fort den grott och kommit upp. Jag vill ju att den ska komma igång och blomma så tidigt som möjligt.
När jag sår grönsaker tänker jag att jag vill göra på flera olika sätt så jag ökar mina chanser för ett bra resultat som varar över tid I år har jag t ex sått broccoli både i en låda som står utomhus och i krukor inomhus. Min förhoppning är ju att allt ska gro, men vid lite olika tider så jag kan plantera ut plantorna i kökslandet efterhand som de växer till sig, och på så sätt få en liten men stadig skörd. Vi får se om det lyckas, det här med grönsaksodling är egentligen inte riktigt min grej, jag är helt enkelt inte så bra på det, men jag vägrar ge upp.
