Trädgårdstitt i gul-vita rabatten

 

Här kommer en trädgårdstitt i den gul-vita rabatten. Den går längs med ett pergolarum byggt av trä och armeringsmattor där det klättrar vita klematis, kaprifol, vinranka och klätterhortensia. Rabattkanten är av rostig cortenstål. Det gul-vita temat har nyligen smugit sig in hos mig. Tidigare var jag väldigt försiktig med att ta in gult i trädgården, men den där milda, gula färgen ihop med vitt och lime, och massa frodigt grönt har blivit en riktig favorit.

Längs med rabatten går en gräsgång som på andra sidan kantas av det som någon gång i framtiden ska bli en dammrabatt. Rabatten är alltså påbörjad sedan länge, men dammen fattas.

Den gul-vita rabatten är en ganska liten rabatt, men det får plats en hel del växter. De första växterna du ser bredvid ingången till pergolan är en gul pastellakleja och en gul smörboll. Aklejan blommar lite senare än andra sorters aklejor och står i blom väldigt länge.

Som marktäckare i rabatten använder jag daggkåpa och myskmadra. Daggkåpan har jag grävt upp små plantor av i gräsmattan och flyttat dit, och de har växt till sig till stora, fina plantor. Myskmadran har jag en gång köpt en liten planta av som sedan spridit sig till en tät matta. Den är lätt att flytta till nya platser där den fort sprider sig. I mattan av myskmadra sitter ett blekgult humleblomster. Dessa tre utgör en av mina favoritbuketter; daggkåpa, blekgul humleblomster och myskmadra. Enkelt men så vackert ihop.

I rabatten växer också blekgula lupiner som jag dragit upp från frö. De trivs inte så bra här på den tunga, leriga jorden, så vissa år dyker de upp och andra år uteblir de.

Här finns också flera vita aklejor, några har jag planterat dit själv och andra har frösått sig på egen hand. De är alla vita men har olika form.

På våren blommar här vitsippor och tulpanen Turkestanica tillsammans med vita krokus. Jag har planterat andra vårlökar också, men de trivs inte i den tunga och blöta leran och återkommer inte.

Här finns en trädpion som har enkla, lite rufsiga, vita blommor. Denna har jag flera gånger trott varit död, men ändå låtit stå kvar, mest av lathet, och i år blommade den med två stora, fina blommor.

Så favoriten, pionen Claire de Lune. Med stora knoppar i olika persikotoner som slår ut i en mild färg som knappt låter sig beskrivas, för att sedan blekna till svavelgult. Sätt den så att eftermiddagssolens strålar lyser upp den med milt sidoljus så har du ett stycke magi i trädgården.

I rabatten står också en skenkamelia. En liten buske som blir fullständigt översållad med vita, ganska stora, öppna blommor i mitten av juni. Den har dessutom vackert grånad bark och ett fint grenverk och bjuder på fantastiska höstfärger. Vacker året runt helt enkelt.

Jag har också lyckats klämma in lite funkior med blekgul kant på bladen för att hålla färgtemat, en lönnbräcka som blommar med vita blommor och vitblommande lungört som har vita fläckar på bladen. I år har jag också satt ett halvhögt gräs som skimrar i silvertoner. Hade jag mer plats skulle jag definitivt föra in mer silvriga blad i rabatten, det passar så fint till det blekgula, men nu är den lilla rabatten fullproppad av växter.

Återkommer på flera ställen gör den blekgula smörbollen Alabaster som bleknar till nästan vitt när den blommat en stund. Den blommar länge och står fint i buketter, även den vacker ihop med daggkåpa och gärna mörkbladigt silverax till som kontrastfärg.

   

Jag skulle gärna göra mig en större vit-gul rabatt någonstans, men det finns det helt enkelt inte plats för i trädgården som börjar bli ganska full, så jag njuter av den här lilla rabatten och är glad att jag följde mitt infall att ta in det gula i trädgården.