Jag tänker att jag har en rosenträdgård eftersom där finns ca 200 rosor. Antalet varierar lite eftersom det oftast är några som fryser bort under vintern. De flesta är olika sorter men några har jag flera av. Först ut att få visa upp sig och glänsa lite extra är rosen Louise Odier, en rosa primadonna döpt efter en balettdansös. Louise Odier är en bourbonros med tätt sammanhållen och välformad blomma och är den av mina bourbonrosor som doftar allra mest. Den är planterad vid hörnet på altanen så jag passerar den ofta och kan stanna till och stoppa näsan i den och riktigt njuta av doften.
Louise Odier blir hos mig ganska hög, den drar sig upp mot ca 2 meter om jag inte klipper ner den, vilket jag sällan gör. En nackdel med att inte klippa ner rosen är att den blir lite kal nertill, men eftersom jag har den planterad i en rabatt så fungerar det bra då jag kan plantera annat som täcker nertill. Min Louise Odier får samsas med en lite högre kantnepeta som fint täcker de lite kala grenarna. På höjden samspelar rosen med en jackmannii-klematis i stark lila.
Det enda som kan vara tråkigt med den här rosen är att man i princip får räkna med att den får svartfläcksjuka, men med lite omvårdnad och fina samplanterare runt om så är det inget som stör nämnvärt. Rosen blommar med sitt huvudflor mitt i sommaren. Blommorna står länge och klarar regn förvånansvärt bra. Den fortsätter att blomma hela hösten, och har man tur får man se blommorna bli vackert klädda med frost innan de ger upp.
Riktigt sent på året, i oktober, slår den här vackra stormhatten ut bredvid min Louise Odier. Kombinationen är väldigt vacker, och det känns som ren lyx och en bonus att se dem tillsammans så sent på året. Stormhatten heter Bicolor.
