Våren dröjer. Vintern håller ett stadigt tag och vägrar släppa. Alldeles nyss drog en snöstorm förbi, blöt snö i massor vräkte ner, fina träd runt om i hela stan fläktes sönder. Det är fortfarande ordentlig tjäle i marken, rabatter och odlingslådor är stenfrusna och på nätterna kommer minusgraderna lika säkert som mörkret. Jag saknar mitt trädgårdsliv. Min trädgårdstid. Jag känner mig bestulen och irriterad. Tänker att med vår korta trädgårdssäsong kan den väl sätta fart nu! Jag vet allt det där som sägs om april och aprilväder, men ändå, våren är sen i år. Huvudet är fullt av trädgårdsprojekt, växtleveranserna trillar in, dahliorna vill få börja väckas och sådderna behöver få komma ut på avhärdning.
Medan vi väntar på våren tänkte jag prata lite om sådder och konsten att odla fram växter från frö. För jag tycker nog allt att det är en liten konst. Men samtidigt något som kan krånglas till i oändlighet. Så fort jag blev med balkong för en väldig massa år sedan började jag att så frön. Helt utan kunnande och vetande, bara på lust och känsla. Ett år sådde jag två sorters basilika. Hela påsarna. Alla frön kom upp. Jag hade en skog av basilika på balkongen den sommaren, och fram emot hösten fyllde jag frysen med hemgjord pesto på egenodlad basilika och kände mig rik som ett troll.
Efter hand har jag läst en massa om sådder, hur andra gör, vad behöver olika frön o s v. Skaffat mig kunskap. Jag fick t ex veta att basilikans frön räknas som ljusgroende, och en del rekommenderar att fröna inte ska täckas alls. Vissa ”experter” säger så dem i kluster, andra säger att de absoluta ska växa en och en. Någon säger att det bästa är att så inne, andra säger så ute när det är kallt. Jag började försöka använda mig av all denna kunskap, och fy så krångligt odlandet blev. Dessutom började mina sådder gå helt fel. De gånger jag t ex ljusgrott basilika vill den inte alls. Varför? Jag har ingen aning. Ett annat exempel är luktärtor. Under senare år har det spridits råd om luktärtssådden på sociala medier som nästan blivit som religion. Alla ska göra så. Och alla som följer råden lyckas. Jag testade, och totalmisslyckades med alla luktärtssådder. Gjorde om det på mitt vis, som jag brukar göra, och fick upp nästan vart enda frö. Betyder det att rådet är dåligt eller fel? Nej, inte alls, tänker jag. Funkar det för dig så är det jättebra. Det passade bara inte mig och mina förutsättningar. Och jag tror att det är precis det som gör en till en framgångsrik odlare. Skaffa dig gärna kunskap, men anpassa den efter dig och dina förutsättningar i stället för att försöka anpassa dig till någon annans sätt. Det finns mängder av olika tillvägagångssätt, och ett behöver inte vara mer rätt än ett annat. Jag sår t ex ringblomsfröer både inomhus, vintersår i små tråg och direktsår i rabatten. Alla sätt funkar, och jag gör olika för att jag vill få fram plantor olika fort för att sprida blomningen över säsongen, och för att på vissa ställen passar en direktsådd, på andra passar det bättre att sätta ut plantor.
På bilden nedan är årets luktärtor tillsammans med kålen Green in snow. Båda sådda på mitt sätt, när jag tyckte att tiden var inne. Nu har de stått ute i flera veckor. Trots minusnätter och flera snöoväder, lite skyddade för snön men annars helt oskyddade. De ser fina ut såhär långt och jag hoppas på massor av blommor och att få skörda tidig kål.
Ett annat exempel är när jag och en odlande vän pratade sådder och var helt överens om att Rootmastern är en suverän produkt (en slags pluggbox med lock kan man säga, googla om du inte redan känner till den). Hon hade dock kommit fram till att just zinnior inte funkade alls i den där, så det skulle hon inte använda den till fler gånger. För mig är det precis tvärt om, enda gången jag lyckats med zinniasådder är när jag använt Rootmastern. Alltså helt olika erfarenhet och slutsatser som formar vårt fortsatta odlande på olika sätt, men sannolikt kommer vi båda få plocka zinnior i sommar.
Jag använder heller aldrig såjord, det är helt enkelt inte min grej och har aldrig varit. Jo, jag har provat. Varför funkar det inte för mig? Vet inte riktigt. Funkar det utan såjord? Ja det vill jag absolut påstå. Mina frön gror bra och växer till och blir fina plantor. Jag gör heller aldrig något med jorden för att inte få sorgmyggor. Ändå har jag aldrig fått en sådd förstörd av sorgmyggor. Kanske bara tur, jag har ingen aning. Jag vet bara att jag hittat mitt sätt att odla fram plantor från frön, även om det ibland inte alls stämmer med sanningarna om hur man ”ska ” göra. Jag använder inte heller exakt samma sätt till alla frön, vissa behöver t ex verkligen kyla för att gro. Men jag har en genomgående linje, ett huvudspår som jag utgår ifrån, och sedan justerar efter frön och förutsättningar just den här säsongen.
Jag menar såklart inte att man ska strunta i att skaffa sig kunskap eller ta del av andras erfarenheter, och självklart kan det vara roligt att prova nya sätt att odla på. Jag vill bara framhålla att det ska vara lustfyllt att odla, och att det inte behöver vara så himla krångligt. Så hellre någonting och ha roligt under tiden, hellre än att göra det till ett komplicerat projekt som inte blir av. Det behövs inte heller särskilda produkter som kostar massa pengar. Dessutom, går en sådd fel är det inte hela världen. Oftast är det så mycket frön i en påse att det räcker till ett nytt försök. Kanske lärde du dig också nåt på att misslyckas. Och misslyckas. Det gör vi hela tiden, det är en oundviklig del av odlandet.
Senaste dagarna har snön smält fortare än jag trodde var möjligt. Temperaturerna smyger sakta uppåt, solen är varm, vårblommorna tittar fram igen och en del av sådderna har fått komma ut på avhärdning. Vilken lycka det är att se de där små fina kålplantorna frodas. Hoppas dina sådder också går väl, och att du hittar ditt bästa sätt att odla på.
