Februari. Du var som ingen februari tidigare varit. Egensinnigt gick du din egen väg, struntade i vintern och lät våren smyga sig in. Nyckfullt vandrade du mellan stormiga vindar, frostiga soluppgångar och vänliga dagar med värmande sol. Ljuset återvände, solen blev varm igen och plötsligt blommade vårlökar mitt i allt det vissnade grå.
En fjäril fladdrade förbi och skingrade mörkret både på utsidan och insidan. Frösådder fyllde fönsterbrädorna och trädgården och jag vaknade lite yrvaket tillsammans. Nu vibrerar vi av liv igen, redo för en ny säsong full av blommor, fjärilsfladder, storslagna trädgårdsdrömmar och nya misslyckanden som skall glömmas i samma stund som de sker. En del av trädgårdslyckan, att allt är så förlåtande, att jag alltid får en ny chans, att allt är en lek men på fullaste allvar.
