Vårlängtan, frösådder och hållbart odlande

Frossar du också i tulpaner i väntan på våren?

Jag tittar i mitt flöde på instagram och ser hur det börjar dyka upp bilder på snödroppar och inlägg om trädgårdsdagar med vårstädning och trädgårdsfixande. Jag får erkänna att jag blir lite avundsjuk. Här håller vintern fortsatt ett stadigt grepp om tillvaron, marken är frusen och det ligger ett tjockt lager is på ganska stora ytor. Det är inte ovanligt här såhär års, även om det varierar ganska mycket över åren. Men att ha ihållande fruset och snö från december är ganska ovanligt. Dessutom har vi haft väldigt få soliga dagar, så längtan efter solljus är stor. Så fort solen tittar fram flyttar vi ut på altanen, Eskil och jag, även om det är iskallt och det behövs flera lager med filtar.

Den långa vintern gör mig rastlös. Ju längre vila från trädgården, desto mer fylls huvudet med idéer och planer för olika trädgårdsprojekt, och själen svämmar över av längtan. Längtan efter färg, ljus, värme och känslan av liv när man stoppar handen i mjuk, mullrik jord. Och det är nu det är hög risk att längtan och ivern får styra över förnuftet och erfarenheten, och jag börjar så massa fröer alldeles för tidigt.

Sociala medier är en härlig inspirationskälla, och samtidigt finns det nån slags kollektiv odlingsiver där man vill få allt att ske tidigare och tidigare. Behöver inte alls vara något fel med det, att experimentera och utmana gränser är både spännande och lärorikt. Men det är dumt om det blir en stress, eller leder till onödiga misslyckanden som släcker odlingslusten. Odling tar trots allt tid, och vissa förutsättningar behöver finnas för att resultatet ska bli bra. Vi har alla våra olika förutsättningar, som ger oss unika möjligheter och begränsningar att förhålla oss till vad gäller odlingsplats, var i landet vi bor, om vi har växthus eller inte osv.

Jag dras också med i den där ivern. Ofta blir det härligt, men det har också lett till en hel del onödiga misslyckanden. När jag nu hållit på att odla ett tag, börjar jag hitta min egen odlingsrytm, och jag har landat in i några hållpunkter jag strävar efter att hålla mig till. Jag har långt kvar, men är övertygad om att jag vill röra mig i den här riktningen.

Det mest grundläggande handlar om att inte köpa mer fröer och att inte så mer än vad jag behöver. Framför allt för att jag vill orsaka så lite negativ klimatpåverkan som möjligt. Det finns såklart massa positivt och bra saker med att odla, men också en baksida. Vi fritidsodlare använder mängder med plast och torv i vårt odlande. Fritidsodlarna står för 40% av torvförbrukningen i Sverige, mer än industrierna som står för 8%, och dränerade torvmarker står för mer av Sveriges koldioxidutsläpp än vad personbilarna gör. Det vi håller på med som vår hobby är alltså inte betydelselöst. Varje köpt jordpåse (som i stort sett bara är torv) och varje framtagen och fraktad fröpåse spelar roll. Varenda uppdragen planta som vi får slänga för att vi inte har plats för den spelar roll, och varje sådd som går fel för att vi sått för mycket och inte hinner ta hand om den spelar roll. Jag väljer att se det som en möjlighet, att de val jag gör har betydelse. De val jag gör i mitt odlande existerar i ett större sammanhang.

En annan viktig sak för mig är att känna till vad det är jag sår och hur just den växten fungerar. Rosenskära till exempel är en kortdagsväxt, dvs den blommar bäst när dagarna är lite kortare och nätterna ordentligt mörka, så det finns ingen anledning att stressa med att så den. Plantorna kommer ändå bara stå och stampa och se lite småtråkiga ut, och i värsta fall tappar de energi på vägen och blir inte så fina och blomrika som de skulle kunna vara när deras prime time väl infaller. Det kanske finns trix som gör att man kan komma runt detta, men varför krångla till det? Hellre jobba med växten än mot den. Mitt mål är att så rätt frö vid rätt tidpunkt, baserat på vad som är rätt utifrån mina förutsättningar och växtens behov.

Jag stävar också efter att köpa så bra grejer jag kan. Finns det ekologiskt frö vill jag ha det, F1 hybrider väljer jag nästan alltid bort och plast ska vara rejäl och gå att använda många gånger om jag köper det. Vad gäller jordval och val av gödsel så är det en hel djungel där företagen inte gör det lätt för oss att välja hållbara alternativ. Min strävan är att bli torvfri i mitt odlande, men jag har långt kvar. Och jag köper aldrig konstgödsel. Detta skulle gå att skriva mycket om, men det har andra redan gjort så jag vill bara uppmuntra till att läsa på och skaffa kunskap. Dina val spelar roll. Med en strävan efter ett hållbart odlande kan vi glädjas ännu mer över våra små plantor.

Det jag har sått än så länge inomhus är chili, paprika, lök, purjolök och penséer. Dessutom sommarrudbeckia Sahara som alltid tar en hel evighet på sig innan den kommer igång ordentligt. Jag har också gjort en liten sådd av riktigt köldtåliga grönsaker som grön och lila Pak Choi och favoritkålen Green in Snow, som håller vad den lovar och överlever både minusgrader och snö. De ska få komma ut på friland och bli en första, tidig skörd så fort jorden tinat lite i odlingslådorna. Jag har också gjort kallsådd av ett gäng olika kålsorter, och fler ska det bli. Det är ingen brådska med att få ut dem, det kommer vara kallt här ett tag till.

Har dina chiliplantor ranglat iväg och blivit lite klena och glesa nertill? Det är i så fall lätt fixat. Plantera dem bara djupare i jorden vid nästa omplantering, det funkar hur bra som helst.

Så har mina dahliafrön kikat upp. Jag tog frön från Night Silence och Kick Off, öppet pollinerade så de kan bli hur som helst. Ska bli så otroligt spännande. Tänk om det blir någon riktigt fin. Eller om jag inte lyckas hålla liv i dem och få dem att blomma.

Vad härligt det ska bli när våren äntligen kommer och man får börja städa i ordning trädgården efter vintern, plantera första vårblommorna och njuta av att solen värmer. Och vilken lycka de ger, de där små spirande frösådderna, i väntan på våren.