Äntligen, äntligen blev det en solig och varm helg. Efter en kall vår med långdragen tjäle i marken och det ena bakslaget efter det andra med massor av snö, känns det som att våren till sist är här på riktigt. Helgen tillbringades helt och hållet i trädgården, och till min förvåning har jag fått hur mycket som helst gjort.
Att greja i trädgården är att umgås med den, att återupptäcka den ena lilla växten efter den andra, kolla av hur de mår och om någon behöver lite extra omsorg. Kan hända har någon inte klarat vintern, och ställning ska tas till om den ska ersättas med en ny eller om den växten inte passar i de förhållanden som gäller i min trädgård. Klätterstöd och annat behöver lagas och rättas till efter vinterns framfart, altanerna ska tvättas och oljas, odlingslådor gödslas och krukor vattnas. För att inte tala om alla dahlior som ska i krukor, rosor och nedvissnade perenner som ska klippas, frön som ska sås och småplantor som ska omskolas. Våren är en arbetsintensiv period i trädgården och stressen kan lätt drabba en. Men just nu tycker jag mig ändå ha hygglig koll på läget, och njuter efter den långa vintern av att få arbeta mig trött i trädgården igen.
Även William njuter av att drälla runt på baksidan, och ligga och spana i solen.
Jag lyssnar gärna på trädgårdspoddar medan jag grejar och just nu har det blivit många avsnitt av podden ”Blommar det” som jag precis upptäckt. I ett avsnitt intervjuas Timo Räisenen och han får frågan vad det är han gillar med trädgård. Hans svarar att han gillar kombinationen av det terapeutiska och det konstnärliga, ihop med att få arbeta sig fysiskt trött. jag tycker det är vackert uttryckt och väl fångat. Precis i gränssnittet mellan de tre aspekterna vill jag få vara, där händer någon slags magi som är svår att beskriva i ord. Ett tillfälle där tiden upphör och jag försvinner in i något slags varande. Väldigt beroendeframkallande dock, har man väl varit där vill man gärna tillbaka, och som alla slags beroenden övergår det gärna i en slags besatthet. Som just nu kan anas i mitt garage där ca 50 krukor dahlior står och trängs, eller alla frösådder i olika stadier som fyller hela huset och återfinns lite var stans runt om i trädgården.
Några dagar till har vi fått njuta av sol och vårvärme, men nu ska ännu ett bakslag med kallare luft och eventuellt snö komma. Jag hoppas de har fel, och att vi får regn i stället. De senaste vårarna har varit supertorra, så lite regn då och då på frösådderna tackar jag bara för. Men äntligen är mitt bevattningssystem i köksträdgården på plats, och jag kommer inte vara fullt så väderberoende. Grönsakerna kan få vatten, och vattnet kommer bara att komma precis där det ska. Det ska bli intressant att se om det påverkar mängden mördarsniglar på något sätt när inte vattenspridaren står på för jämnan. Kanske håller de sig undan, eller så lockas de upp i lådorna där det är fuktigt. Det återstår att se hur det blir. Att odla grönsaker är en ständig kamp mot allt möjligt, men i stunden finns allt bara i mitt huvud och där vinner jag, så i år kommer jag få en helt fantastisk grönsaksskörd.
Just nu är allt bara så vackert. Det slår ut blommor från dag till dag och det börjar försiktigt skifta i grönt på träd och buskar. Magnoliorna börjar slå ut tillsammans med de japanska körsbärsträden, vitsipporna blommar för fullt tillsammans med de botaniska tulpanerna och julrosorna. Så scillan som breder ut sig som ett glittrande, blåskimrande hav.
Ett av vårens stora nöjen är att få plantera i krukor och göra fint runt om vid sittplatserna. Doften av gyllenlack och hyacinter fyller luften tillsammans med olvonens violdoft. Det enda jag vill är att få försvinna in i detta ljuvliga. Allt annat känns bara onödigt.
Så får några julrosor avsluta det här inlägget. De är som bäst just nu, och blommar runt om i hela trädgården i alla möjliga färger och former. De passar i mitt tycke in precis var som helst och med vilka andra blommor som helst. Just nu är det lite tutti-frutti känsla i trädgården, precis så som jag vill att våren ska vara.
