September. Jag var inte redo för dig. Jag var inte klar med sommaren, inte riktigt beredd att släppa taget. Och du ville höst. Du lät mörkret stjäla mina kvällar och frosten smyga sig på. Helt klart hade vi våra stunder. Då när du lät solen vara varm och snäll och du smög in vackra höstfärger i trädgården. Doften av mogna bär och morgondagg. När du lät dahliorna få fortsätta blomma storslaget och dimman dansa över nyslagna fält. När flyttfåglarna gled över klarblå himmel och solnedgångarna krävde min uppmärksamhet.
Men du var också ganska grå och tråkig. Dagar som passerade obemärkta och utan inspiration. Kanske var det du. Kanske var det jag som var ur fas. Kanske var det en sommar som kändes för kort. Kanske var det mer tanken på vart vi är på väg som skavde. För jag vill inte mörker. Vill inte känna energin falla med höstlöven. Vill inte släppa taget om trädgårdslivet. Så jag hoppas. Att det dröjer. Innan det är dags.
