Juni var underbart för mycket av allt. Försökte hålla jämna steg. Hinna med. Hinna ifatt. Ha kontroll. Gav upp och släppte taget. Lät mig hänföras av fluffiga blomblad och översvallande grönska, brännande sol, skyfall och dånande åska. Bedövad av doften från schersmin, kaprifol och pioner sjönk jag inåt i varandet. Upplevde utan mål eller måsten. Det som blev är nu och inte sen.
Juni var sommarsolstånd med trolska, sömnlöst ljusa nätter, solvarma jordgubbar, kalla sjöar och varma stenar som brände barfotafötter. Juni var sommar och allt vi väntat på och längtat efter.
Juni var rosorna. En efter en stal de min uppmärksamhet och tog fullständigt över med dofter, färger och skira blomblad skimrande i mängder av färger. Mitt i detta finns inget att längta till, för det bästa är nu. Aldrig är grönskan grönare, dofterna starkare eller färgerna klarare än i juni. Jag gillar dig, juni, och så gärna du hade fått stanna lite längre.
