Maj är livets månad. Pånyttfödelse och kärlek. Som att moder jord är en enda stor livmoder i perfekt balans av värme, vatten och ljus, redo att ge liv. Frön gror till små plantor på ett ögonblick, fågelungar skriker efter mat och jorden producerar skönhet i en explosionsartad hastighet. Ett sinnesbombardemang som både ger och tar. Som fyller på energi och samtidigt kräver all min uppmärksamhet och närvaro, som sliter och drar och är underbart. Färger, ljud och dofter spelar i perfekt harmoni. Allt det vackra är här och nu och förgängligheten spelar en vemodig ton i bakgrunden.
Maj är ljus. Ljus som är så ljust att mörker aldrig blir mörkt. Ett ljus som om och om igen fyller mig med förundran och ögonblick av lycka och samtidigt är alldeles utmattande. Som att självet får badas och renas i detta ljus och tillvaron blir lite klarare, allt syns lite tydligare. Det viktiga och värdefulla blir skarpare och allt annat får suddas ut. Som att maj ger oss alla en chans att börja om.
Vacker trädgårdspoesi. Lika lycklig är jag över maj och det magiska ljuset. Och vemodet – ingen månad går väl så fort!?
Förunderligt hur tid kan vara så olika, segar sig fram i januari och maj bara försvinner!