Helgen som gick tillbringade jag i trädgården. En slags smärtsam terapi för att läka efter att vi sagt hej då till Isaak. Terapi på så sätt att ingenting får mig att läka och samla kraft som att vara i trädgården. Att bara strosa runt, göra vackert, ta hand om. Eller gräva tung jord och bära runt krukor och jordsäckar till musklerna värker. Allt medan tankarna vandrar fritt och stillar ner sig, och stress och allt oviktigt lämnar både kropp och sinne. Smärtsamt på så sätt att jag saknar Isaak i varje andetag, extra mycket i trädgården. Han som alltid varit där, med mig, och njutit lika mycket som jag.
Redan innan frukost blir det en trädgårdsrunda i det vackra höstljuset. Njuter av rosorna som blommar fortfarande, fast det nu är november. Tar mig ner till köksträdgården där jag möts av den här filuren som står i sparrisens nu gulnade bladverk.
Gläntar försiktigt på luckan till mitt lilla växthus för att inte störa nyckelpigan som sover med huvudet instucket i persiljans klorofyll.
Får med mig lite grönt från köksträdgården till frukosten, och en litet bukett att sätta i en nyinhandlad vas på köksbordet. Små saker, men så mycket de betyder ändå för att förgylla tillvaron.
På väg in till köket för att göra frukost passerar jag den vita, dubbla tidlösan som jag planterade tidigare i höst. Helt otroligt vacker lyser den upp bland de bruna höstlöven. Känns som att ha en skatt.
Efter frukosten blir det heldag i trädgården. Fast heldag så här års är ju ganska kort, det blir mörkt och kallt fort, men de timmar solen var framme var det riktigt varmt och skönt. Jag planterar vårlökar i krukor och ställer in i garaget. Är osäker på om det kommer funka, jag håller på att prova mig fram hur jag ska göra för att kunna driva vårlökar i krukor. Jag passar på när den sista rean kommer i butikerna och köper massa olika sorter för nästan inga pengar alls. Då gör det inte så mycket om experimentet misslyckas, förutom att det är trist att bli utan blommorna såklart. Jag gör också lite olika krukplanteringar med bl a ljung, alunrot och prydnadskål och pyntar med nypon och annat från trädgården. En liten vit julros lyser upp i solen.
Ännu finns det mycket vackert att njuta av i trädgården, både blommor som vägrar ge upp för kyla och mörker, och vackra fröställningar som kommer till liv i höstljuset.
Jag gör också en liten höstplantering som minnesplats för Isaak på hans älskade baksida. Ställer dit en ljuslykta och tänder ljus när det blir skymning. Allt som allt en fin helg i trädgården. Andas, lagrar ljus och energi, gläds åt det lilla och vackra, minns och saknar. Allt på samma gång. Det enda jag inte klarat av än är att sitta i Isaaks och mitt hörn, men det får ta sin tid.
Älskad och saknad. Finaste Isaak. ❤️ Du skriver så vackert Annika. Och din trädgård är gudomlig. Såklart är det där du hämtar kraften och sörjer och längtar. Sårbart och vackert. Starkt och skört. Liv och död. Allt det där som du låter trädgården betyda. Det är en sån inspiration, både för min egen trädgård och i livet i övrigt. Tack att du delar med dig!