Man kan ta det lugnt. Om man vill.
Dahlian. Denna fantastiska blomma som ur en tråkig liten knöl kan leverera den mest otroliga blomning under flera månader. Som finns i så många varianter att man blir alldeles rusig av habegär. Dahliaintresset har fullständigt exploderat senaste åren, och det är lätt att förstå varför. Vi samlar ovanliga sorter, köper på oss för många knölar och njuter av att kunna plocka buketter i mängder. Och det är alldeles underbart.
Många har startat upp sina knölar för länge sedan, vilket man absolut kan göra. Det finns många sätt att odla på, och det gäller att hitta det som funkar för en själv och de förutsättningar man har. En del känner stress över att inte hinna med, eller att inte ha platsen inomhus att kunna driva massa knölar. Är man ny på dahlior kanske man undrar om det är försent när man ser att andra redan har stora, frodiga plantor. Men nej, det är absolut inte för sent.
Med det här inlägget vill jag säga att man kan ta det lugnt. Om man vill.
Mina knölar vilar fortfarande i garaget där det är tillräckligt svalt för att de inte ska vakna, i alla fall inte i någon större utsträckning. Jag vill göra odling så enkelt som möjligt, hela vägen. Det betyder att jag vill bygga friska, stabila plantor från start som så mycket det går står emot slagregn, kraftiga vindar och insektsangrepp. I höstas kom det flera stormar som satte tvärstopp för mångas dahliablomning med sönderblåsta och avbrutna plantor. Det stormade även här, men inte så mycket som en stjälk gick av på mina plantor. Det låter kanske lite stöddigt, och en del andra faktorer spelar såklart också in, men jag är övertygad om att det spelar roll hur plantan har vuxit från start.
Jag förodlar också mina dahlior. Här är så mycket sniglar att direktplantering är otänkbart. Sniglarna är som galna i nya dahliaskott av någon anledning. Men jag förodlar dem utomhus, hela tiden. De får alltså börja växa när det är ganska svalt, i fullt dagsljus, vilket bygger knubbiga, stabila plantor som från början vant sig vid väder och vind.
Jag går igenom knölarna under tidig vårvinter när det inte finns så mycket annat att göra vad gäller odling. Jag klipper bort sådant jag inte vill ha kvar på knölen, och delar den om det behövs. Så tar jag trådbackar, brödbackar eller liknande och lägger någon form av duk i botten, t ex juteduk, och lägger ett tunt lager jord ovanpå. Jag lägger knölarna bredvid varandra i backarna, täcker med jord och ser till att sortmärka ordentligt. Sedan får de stå i garaget som håller tillräckligt kallt för att de inte ska vakna.
När våren kommer och det börjar bli frostfria nätter är det enkelt att lyfta ut backarna och låta dahliorna vakna. När de skjutit ordentligt med skott börjar jag vattna försiktigt. Kommer nån enstaka frostnatt är det lätt att täcka med ett lager fiberduk eller två och de klarar sig utan problem. När de fördrivs på det här sättet blir de ganska tåliga, men självklart vill inte bladen stå i barfrost. Ser det ut att bli flera minusgrader är det lätt att bära in backarna i garaget igen.
När det ser ut att vara klart med frostnätter börjar jag plantera ut dem i krukor, pallkragar och överallt där jag vill ha dem. Det är då lätt all lyfta upp dem ur backarna där de fått fina rotsystem och är redo att börja växa ordentligt. Jag tror också det är bra att vara snål med näring när man startar dem så att de inte ränner iväg för fort. När de väl planteras ut på sin slutplats får de däremot rejält med näring så att de först orkar bilda stora plantor, och sedan blomma i massor.
En oro kan vara att dahliorna inte hinner blomma, men här i zon 3 har jag haft blomning från midsommar utan att förodla inomhus.
Det finns många sätt att odla dahlior på, och det här är det som passar mig. Oavsett vilket som är ditt sätt att odla dahlior på, så önskar jag dig massvis med blommor i sommar.
