Något av det vackraste på hela våren är när persikoträdet blommar med sina rosa blommor på bar kvist. I år blommade det precis samtidigt som det kom några dagars sol och värme, så blomningen blev väldigt kort. Men den korta stund det lilla trädet stod där med en sky av blommor, som ett rosa fluff, såg jag till att passera riktigt ofta.
Jag tror att det är sorten Frost jag har, men det kan också vara ett Riga, jag minns inte säkert. Jag köpte det för att ge bort i present, men av olika omständigheter blev det kvar och jag blev tvungen att snabbt hitta en lösning på var jag skulle plantera det. Enklaste lösningen blev att stoppa ner det i en av odlingslådorna i köksträdgården. Det trivdes bra där till en början, men när det vuxit till sig blev det alldeles för torrt i den upphöjda bädden och jag fick chansa på att flytta det eftersom det höll på att dö. Mitt i sommaren, när det egentligen är en riktigt dålig idé att flytta på ett träd, flyttade jag det till en söderrabatt bredvid altanen. Trädet fick massa omsorg och vatten, och klarade flytten utan större problem.
Nu har trädet stått där några år, och det verkar trivas bra. Eftersom blomningen kommer så tidigt, när det fortfarande är kallt,och inte så mycket pollinerare igång, brukar det rekommenderas att man sköter pollineringen själv med en pensel. Detta har jag aldrig gjort, men får trots det enorma mängder med frukt. Förra året borde jag definitivt ha kartgallrat, men jag hade inte riktigt hjärta att göra det. Det resulterade i mängder av små frukter, vansinnigt goda, men det hade varit bättre om de varit färre och större. Så i år om jag får frukt på trädet ska jag övervinna motståndet och gallra bland karten.
Den tidiga blomningen gör också att det är risk för frostnätter under blomningen. Det har jag varit med om flera gånger, men inte märkt att det varit något problem. Blommorna har inte tagit stryk alls, och jag har fått frukt ändå. Så trots den skira uppenbarelsen verkar det vara ganska tufft och tåligt.
Frukterna är verkligen vansinnigt goda och kan inte jämföras med de ofta omogna persikor man köper i affären. Trädet blir inte så stort och växer ganska långsamt, så det går att få plats med även på liten yta. Persikoträden drabbas ofta av krussjuka, även om vissa sorter ska vara tåligare än andra. Mitt träd får ibland blad som är angripna av denna svamp. Bladen blir då buckliga och rödtonade, och krusar ihop sig. Jag klipper bort den del av grenen som är angripen så fort jag ser det och kastar den (inte på komposten) och jag har inte märkt att det påverkar trädet överhuvudtaget.
Nu drömmer jag om ytterligare ett persikoträd, ett sånt där med vita, platta frukter som är så vansinnigt goda. Frågan är bara var jag ska lyckas hitta plats till det?
