Mars, vilken stökig och orolig månad du var. Isiga vindar rev och slet i kropp och själ. Varm sol lockade fram både mig och vårblomningen, men krispiga frostnätter fick oss att sloka och huka en smula. Mars kom med oro för både nu och framtid. Det lilla, osynliga gav plötsligt synliga konsekvenser överallt och ställde tillvaron på ända.
Men vårdagjämningen kom precis som den skulle och lät ljuset segra över mörkret. Nattsvarta kvällar ersattes av de vackraste vårhimlar. Blåsipporna lyste hoppfullt blått bland fjolårets vissna löv och små frön grodde precis som de alltid gör. Näsan fylldes med doften av gödsel och varm, fuktig jord som gör sig redo för att ge nytt liv. Så mycket trygghet i allt det otrygga. Så mycket som fortgår helt oberört när annat stannar upp. Så mycket som går samma väg som vanligt när annat går vilse. Tack mars för våren, för tryggheten och för att du var precis så som du alltid är.