En köksträdgård kräver en hel del skötsel om det ska bli bra, och jag är egentligen lite för slarvig för att odla grönsaker. Jag chansar gärna och har nog gjort de flesta fel man kan komma på. Jag tränger in alldeles för många plantor på för liten yta, gödslar för dåligt och slarvar med ogräsrensningen. Jag planerar inte så noga och mycket sker på impuls utifrån nya spännande sorter jag vill prova, en vacker fröpåse eller tips från någon om en bra sort som ger mycket skörd.
Jag brinner mest för blomsterrabatter, vackra former och kombinationer, och därför är grönsaksodling egentligen inte min grej. Jag kan inte låta bli att klämma in en ros bland squashplantorna, eller att så vallmo som tar över en hel odlingslåda bara för att det blir så jäkla vackert. Jag kan inte heller sluta odla mina grönsaker, och jag njuter hejdlöst över det lilla resultat som blir. Ofta klarar jag inte ens av att skörda, för jag känner mig så stolt och lycklig över att det där lilla fröet jag petade ner i jorden nu är en vacker vintersquash, eller för att amarantens röda blad lyser så fantastiskt i eftermiddagssolen.
Köksträdgården består av ett antal upphöjda, snickrade trälådor. I upphöjda bäddar är det lättare att hålla efter mördarsniglar och andra skadedjur. Lådorna ger dessutom bekväm arbetshöjd och blir fort uppvärmda på våren så att det går att starta odlingssäsongen tidigt.
Jorden är tillverkad av köpt jord på påse, trädgårdsavfall, kompost, barkmull och kobajs. Jag tänker på köksträdgården som en jordfabrik där trädgårdsavfall omvandlas till jord. Utan bra jord funkar ingenting, och bra jord måste ständigt matas med näring och framförallt material som maskarna kan jobba med att bryta ned. Då blir jorden lucker och fin och håller fukten på ett bra sätt. Det här är ett arbete som måste pågå hela tiden, och en del av trädgårdens fantastiska kretslopp.
Varje år börjar det som på bilden ovan, med en stilla undran över hur dessa sneda, fula lådor som är fulla med halvvissna växer, övervintrade plantor hastigt nedgrävda innan frosten, massa löv och lutande klätterstöd ska kunna bli en vacker köksträdgård. I bakgrunden bredvid odlingslådorna syns komposten med tre rymliga fack. Egentligen är den riktigt snygg, men under vintern tenderar den att bli förvaringsplats åt allt möjligt och ser bara skräpig ut.
Räddningen kallas tulpaner. Odlingslådorna är fyllda med tulpanlökar, och på ett enkelt sätt blir köksträdgården snabbt vacker. Dessutom verkar tulpanerna trivas här, för de både blommar ovanligt länge och kommer snällt tillbaka år efter år.
Samtidigt som tulpanerna blommar brukar de fördrivna grönsakerna vara redo för utplantering och topplök, gräslök och ramslök har tittat upp. De riktigt tidiga grönsakerna som mangold, spenat, rädisor och en del kålsorter är redan skördeklara. Det är nu det händer. Det spirar av liv och köksträdgården är plötsligt där man vill vara.
Odlingslådorna kompletteras med några kallbänkar och odlingsskåp som är placerade på olika ställen i trädgården. En del står i söderläge, andra mer skuggigt. Tanken med det är att jag kan så i dem samtidigt, riktigt tidigt på våren, men få skörden utspridd över tid eftersom det gror och växer olika fort beroende på hur soligt de står. Senare på odlingssäsongen passar kallbänkarna som står i skuggan bra till sallat, som ju inte gror om sådden står för varmt. De som står i söderläge passar bra till frösådder av sommarblommor, gurkväxter, squash och liknande som vill ha mycket värme för att gro och växa till sig. Här kan jag också mellanlanda de plantor jag dragit upp inomhus tidigt på våren, som t ex tomater och chili, som behöver en skyddad plats att mellanlanda på. Dessutom sår jag tidiga grönsaker i alla möjliga byttor och kärl, t ex är dahliornas platser perfekta att dra upp en snabb, tidig grönsaksskörd i innan dahliorna ska planteras ut.
I kallbänkarna sår jag riktigt tidigt på våren, gärna i början av mars. Då får jag en första omgång att skörda redan i mitten av maj eller till och med i april om våren är solig och varm. Då är det alltid rädisor av olika slag, spenat, sallat och asiatiska bladgrönsaker som pak choi och tsatsoi. Det är en fantastisk känsla att sitta ute i vårsolen och äta frukost med egenodlat och nyskördat grönt på mackan.
Efter den första omgången av tidiga grönsaker brukar jag direktså sockerärtor. Det blir alltid ärtor i både grönt, gult och lila, både för att det är vackert och kul med smakvariationen. Den lila sorten Magnolia är nog den godaste, med både bra smak och krisp. Vackrast är Spring Blusch, en grön ärta med rosa stänk på.
Bönor är känsligare än ärtorna för kyla och ruttnar lätt bort om det är för kallt, så dem sår jag lite senare, eller förodlar i kruka om jag vill vara på den säkra sidan. Jag blandar både störbönor som växer på höjden, och de låga sorterna som är lätta att plocka.
Ärt- och bönväxterna har många fördelar. De tar upp liten yta i lådorna, de ger mycket skörd relativt snabbt samtidigt som de kräver minimalt med skötsel. De bidrar också med höjd till planteringarna och fin blomning, vilket gör mycket för estetiken.
Ett år blev jag oplanerat med ett litet persikoträd. I brist på en bra, permanent plats i trädgården fick det tillfälligt planteras i en odlingslåda. Egna persikor är löjligt gott, och dessutom är persikoträd i blom något av det vackraste som finns.
Köksträdgården ligger längst bort i trädgårdens soligaste hörn, och dit kommer man efter att ha passerat genom en rosbåge. På bågen växer en rambler som heter Bobbie James. Den blommar bara några veckor mitt i sommaren, med ett hav av små, vita blommor som doftar magiskt, och då stjäl den all uppmärksamhet i trädgården.
Med jämna mellanrum sår jag olika sorters blad. Det är praktiskt att så där man skördat av någonting och det råkar finnas plats. Bladgrönsakerna är tacksamma att odla eftersom de gror snabbt, kräver minimalt med skötsel och går att skörda av kontinuerligt över tid innan plantan behöver bytas ut. Dessutom finns det mängder av olika sorter att variera med, både vad gäller smak och utseende.
Kål i olika former är så galet snyggt. Det är också väldigt gott och det jag odlar mest av. Alla gillar kål och vill äta upp din skörd, så här får man jobba lite för att inte alla plantor ska bli förstörda. Täck med nät, så dem tidigt eller sent på säsongen, samplantera med andra växter, välj lilaröda kålsorter……ja tricken är många, men framför allt handlar det om att ha koll på dina plantor, plocka bort angripare och se till att plantorna mår bra så de är motståndskraftiga. Rejält med sol, vatten och näring är det som gäller.
Det blir en hel del blommor i köksträdgården och vallmo är ett stående inslag. Den frösår sig själv från år till år och dyker upp mest överallt när man väl en gång sått den. Vill man slippa rensa vallmoplantor får man vara noga med att klippa bort frökapslarna efterhand, men jag älskar att den återkommer och tar sina egna vägar.
Favoritsorten heter Mother of pearl och är en blandning med dubbla blommor i olika kombinationer av svagt rosa och vitt med de vackraste ögonfransar i mitten. De ser ut som små ballerinor när de rör sig mjukt i sommarvinden. En annan vallmo har jag stulit när handen slank igenom någons staket och råkade ta med en frökapsel, och jag har ingen aning om namnet. Den har nu snällt återkommit i tio år och blivit en del av trädgården.
Luktärtor hör också köksträdgården till. Här trivs de i den djupa, näringsrika jorden. Såklart får några rosor också plats här.
Fänkål är kul att odla, både god och vacker med sitt dilliga bladverk. Ibland odlar jag den, ibland får den stå tillbaka för annat. Jag upplever att fänkål inte är så populärt bland vare sig sniglar eller andra skadegörare, så därför är den extra trevlig att odla.
Många år har jag misslyckats med gurkor, några år har jag drunknat i gurköverflöd. Jag har inget växthus, så gurkorna odlas på friland. Jag väljer alltid sorten Beth Alpha. Funkar bra på friland, ger riklig skörd med goda gurkor helt utan beska.
Ordna gärna någon form av klätterstöd till din gurkplanta. Bäst skörd får jag alltid på de plantor som leds upp över en båge av armeringsmatta. Jag gissa att bågformen gör att plantorna får extra mycket solljus och att det är värmen som gör att plantorna här trivs lite extra och utvecklas snabbare.
Det vore heller inte en köksträdgård utan ringblommor. Ringblommor känns som de bär historia från gamla köksträdgårdar, och de påminner om min mormor och morfar som alltid hade ringblommor bredvid potatislandet. På en karg stenhäll med bara några decimeter jord ovanpå i Blekingska skärgården lyckades de odla fram allt möjligt ätbart. Förstår än idag inte riktigt hur det gick till.
En skatfamilj och jag delade på köksträdgården en hel sommar. Tre små underbart söta ungar fick jag se växa till sig, och de gillade tydligen att gömma sig i odlingslådorna. De gjorde ingen skada på grönsakerna, så de var bara ett trevligt sällskap.
Squash hör sommaren till, och är en väldigt tacksam grönsak att odla. Får den bara vatten och näring kommer du drunkna i skörd. En eller två plantor räcker gott för oss. Min favoritsort är en gul, avlång squash som heter Soleil. Mycket smak och fast fruktkött som inte kokar sönder i första taget. Jag har också testat vintersquash. Kul, men får ingen plats hos mig igen då de är platskrävande under lång tid och jag har inte så mycket odlingsyta att det är värt det.
Mangold odlar jag varje år. Vacker med lite säregen smak och extremt lättodlad. Att man kan skörda kontinuerligt och den bara skjuter nya blad är dessutom ett stort plus. Bright lights är en blandning med flera sorter där plantorna har olika färg på både stjälkar och bladnerver. Den är otroligt vacker. Peppermint Ice är en annan favorit med stjälkar som vore de av rosa isglass. Mangolden står fin i köksträdgården hela vintern och kan skördas igen på vårkanten. Sedan går den i blom och det är dags att sätta ny.
Solrosor tycker jag hör till köksträdgården. De passar in så fint bland grönsakerna, ger höjd och tar väldigt lite plats i lådorna. Dock ska man vara medveten om att de suger åt sig massor av både vatten och näring.
Genom åren har jag testat flera olika material i gångarna. Senaste projektet var att gräva bort gräsmatta och fylla på med grus i stället. Hjälpte det mot sniglarna? Ja, lite grann skulle jag nog säga. Blev det mer lättskött? Ja, definitivt. Att klippa gräs i trånga gångar mellan odlingslådorna är inget jag saknar. Blev det snyggt? Ja, vansinnigt snyggt!!
Samtidigt som vi la grus i gångarna byggde vi två nya odlingslådor med klätterstöd av armeringsmatta i bakänden och ett planteringsbord emellan.
Bredvid köksträdgården finns en bit gräsmatta. Några rönnar och andra träd ger fin skugga till fikapauserna.
Betor av olika slag, purjolök, kålrabbi och kryddor är annat du sannolikt hittar i köksträdgården. Morötterna odlar jag i byttor på altanen dit inte morotsflugan tar sig (den kan inte flyga så högt) och chili och tomat odlar jag i krukor.
Att misslyckas hör till när man odlar grönsaker. Låt inte misstagen göra dig nedslagen. Ibland funkar det bara inte. Fröna grodde inte och kanske var det för kallt eller för varmt, dåliga frön, för torrt eller blött. Då får man så igen. De flesta fröpåsar innehåller så mycket frön att det räcker i flera år. Så mycket och ofta så har du alltid en reserv om något går fel. Har du tur och får för mycket plantor så dela med dig till någon annan.
Framåt hösten blir ljuset mjukare och morgondaggen ligger kvar länge i sparrisens bladverk. Några eftersläntrande vallmor slår ut i sparrislådan och dansar fint med rudbeckior, rosor, solrosor och grönsaksplantorna. Varje ögonblick känns viktigt och värdefullt, för när som helst är det slut för i år.
Plötsligt en morgon är den där – den första, rejäla nattfrosten – och det här året är till ända för köksträdgården. Eller också är det kanske nu det börjar? Jag rensar ur, klipper ned och täcker jorden med löv och kompost. Bar jord vill jag aldrig ha, det är något väldigt onaturligt över det. Förbereder köksträdgården för en ny säsong. Planterar vitlök och ännu fler tulpanlökar. Bäddar in de sent sådda, tåliga grönsakerna som sallat, spenat och kål med halm eller löv, täcker med ett fönster eller fiberduk. Hoppas på att frosten bara var tillfällig och att det går att fortsätta skörda ett tag till. Kanske kan några av de tåligaste övervintra och sätta ny fart till våren om jag bara bäddar in dem ordentligt.
Förfall, avslut och nystart. Lite vemodigt, lite sorgligt och lite löftesrikt. Nu börjar det om, och jag får en ny chans. Hur nästa år blir vet jag inget om, men hur det än blir så står odlingslådorna där med sin jord och erbjuder nya möjligheter. Alla maskar, bakterier, svampar och vad det nu är som finns där nere i jorden arbetar för fullt för att skapa goda förutsättningar till ännu en fantastisk odlingssäsong. Under tiden får trötta muskler lite välförtjänt vila. Sent på hösten kommer årets frönyheter, och drömmar om hur köksträdgården ska se ut nästa säsong tar ny fart.
Såhär års släpper jag taget och låter det vilda ta över. Rådjuren kommer in i trädgården och äter upp det som finns kvar av kål och mangold. Någon gång varje vinter kommer en älg på besök och äter upp det som inte rådjuren lyckats tugga i sig. En flock fasaner flyttar också in, och det känns helt ok att dela med sig. Jag känner mig färdig med odlandet för stunden.
