Jag var på väg att skriva att jag påbörjade det nya odlingsåret den här veckan, men det stämmer inte riktigt. På något sätt pågår odlandet i ett ständigt flöde, utan tydlig början och slut. Även om det blir mindre odlande såhär års, så finns det både sallad och microgrönt i min förodlingshylla. Jag räddade in plantor av salladslök och basilika innan frosten som också växer fint, tillsammans med ärtskott och ett gäng dahliasticklingar. Jag har också ett experiment med vintertomater igång som jag ska berätta om när jag vet hur det går.
Däremot stämmer det att jag kickade igång förodlingen inför odlingsåret 2025. Jag sådde mina chili och paprikor jag tänkt odla i år. Tidigare hade jag en regel att göra sådderna på nyårsdagen. Förra året sådde jag dock på juldagen, och i år alltså ännu tidigare. Visst är det skönt att stilla odlingsklådan, men huvudskälet till tidigare sådd är att jag försöker anpassa mig till det förändrade klimatet.
De senaste åren har vårarna varit väldigt kalla, och säsongen för chili för kort här i zon 3 eftersom jag inte har växthus. Jag har därför fått skörda av frukterna omogna sent på hösten. De flesta eftermognar fint inomhus, men jag vill gärna få tidigare skörd och slippa passa chiliplantorna för frost. Vi får se om jag får ångra att jag sådde så tidigt. En nackdel med att ha chiliplantor inne under lång tid är att de är ohyremagneter, så det kommer bli lite pysslande.
Jag sår i små plastlådor, 3-5 frön i varje låda, vattnar igenom jorden och sätter på ett lock med lufthål i. Sedan får sådderna stå på golvvärmen i badrummet till de grott. Det sägs att chili är ljusgroende, men jag täcker alltid fröna med ett tunt lager jord eftersom jag tycker det ger bäst resultat. Chili kan ta lite tid på sig att gro, så ge inte upp om det tar ett tag.
En del blötlägger sina frön, men det har jag aldrig gjort, och det verkar gå bra ändå. Visst får jag göra om en sådd ibland, men det tycker jag inte är hela världen. Ni som följt mig ett tag vet att jag aldrig använder såjord. I år använder jag min vanliga, välgödslade grönsaksjord och blandar den med ungefär hälften kokosfiber. Det halverar åtminstone torvförbrukningen i sålådorna, och alla steg i den riktningen känns helt rätt och så viktigt.
När plantorna tittat upp får de komma in under växtbelysning, 12-14 timmar om dagen. De får stå kvar i lådorna till de växt till sig lite, sedan planterar jag om dem i enskilda krukor med välgödslad jord. När de har visat sina karaktärsblad börjar jag också gödselvattna med kissvatten. Chiliplantorna vill ha mycket näring.
Jag brukar inte toppa plantorna, de förgrenar sig bra själva, däremot nyper jag bort de första blomknopparna eftersom de ofta kommer innan plantan växt sig så stor som jag vill ha den.
Mitt viktigaste tips när det gäller chiliodling är att göra flera omplanteringar. Ser dina plantor slokiga ut är sannolikheten stor att du planterat om dem i för stor kruka. Då blir det svårt att ha koll på vattenmängden, och risken för övervattning är överhängande. De små rotsystemen kan inte hantera vattenmängden i den för stora krukan, plantan får syrebrist, slokar och i värsta fall dör den. Det är lätt att tänka att man ska skämma bort plantorna med ordentligt med plats och massor av bra jord att växa i, men det riskerar alltså att ge bakslag. Även om plantorna klarar det så tappar de ofta fart, stannar av i tillväxten och det tar flera veckor innan de återhämtar sig. Däremot vill plantorna gärna ha gott om plats när de är fullvuxna, så ge dem då en rejäl kruka och fortsätt ge dem bra med näring.
Chiliodling från frö kräver alltså en hel del, både vad gäller tid, plats, belysning och tålamod. Har man inte de rätta förutsättningarna kan det vara bättre att köpa färdiga plantor senare på våren.
Efter några års odlande har jag landat i att de starka chilisorterna går helt bort för mig. Visst gillar jag stark mat, men jag vill inte bedöva munnen med hetta utan kunna känna alla smaker. Jag vill också att frukterna ska vara enkla att skörda och tillaga, så pyttesmå sorter och krångliga former som tar tid att både plocka och skära i bitar går bort. De två senaste åren har jag fått stora chiliskördar och har fortfarande hela frysen full av chili, så i år väljer jag att komplettera med de sorter jag har slut på, plus några nya jag vill prova.
Mulato Islena, för att det är den godaste chilin att fylla med ost och steka. Stora, milda frukter som ser ut som paprikor, men med lite chilihetta. Milda och goda även som omogna om man inte orkar vänta.
Aji amarillo för att det enligt mig är den absolut godaste chilin. En orange, medelhet chili med så mycket komplexa, fruktiga smaker. God både färsk och att göra chilipulver av.
Aji white fantasy står jag över i år, för att jag fortfarande har kvar mängder. Men vill du ha en lättodlad sort med stor skörd av milda frukter rekommenderar jag den här. Vacker är den också.
De nya sorter jag ska prova är:
Espelette för att den av många anses vara den godaste chilin, hur man nu kan välja det. Men nyfiken blir man ju. Beskrivs som mild, fruktig med lätt rökig ton och utmärkt att torka till pulver.
Aji Fantasy Stripey för att jag gillar Aji white fantasy, och det här ser ut att vara en snyggare variant av den. Ja, jag får bekänna att jag också går en hel del på utseende i mina val. Jag vill att det jag odlar ska vara snyggt, även det som är ätbart.
Peachadew ska vara medelhet och fylld med fruktiga toner och ge rikligt med skörd.
Sugar Rush Stripey helt enkelt för att jag är nyfiken. Många beskriver den som väldigt god, och så ser den kul ut med sina ränder. Dock drar den åt det hetare hållet, även om den är långt ifrån de riktigt starka sorterna, men vi får se om den är för stark för min smak.
I somras provade jag Aji Tangerine som utlovades vara mild, men var så het att den näst intill inte gick att hantera. Vet inte om det var något galet med fröerna jag köpte, men den kommer jag definitivt inte odla igen.
När det gäller paprika så provade jag några olika sorter i somras, men insåg att jag sådde dem för sent så skörden blev väldigt klen. Därför sår jag dem också nu, och gör ett nytt försök. Sorten King of North gav ändå några frukter som var vansinnigt goda, så den får hänga med i år igen.
Jag blir alldeles pirrig i hela kroppen när jag står där med mina fröpåsar fulla med små frön. Både känslan av jorden i händerna och doften av fuktig jord känns så löftesrikt. Det är otroligt härligt att vara igång och låta drömmarna om nästa odlingsår flyga fritt. Det är min räddning såhär års när mörkret tynger och dagarna är alldeles för korta. Nu vill jag bara fortsätta.
Hur är det för dig, vilar du lugnt från trädgårdsbestyr än så länge, eller har du också odlingsklåda?
