Jag är ingen vän av den här årstiden, och i år känns det som att det varit lite mörkare, lite gråare, lite tråkigare och extremt mycket blötare än vanligt. Trädgården har varit en röra av is, lera och vatten, och långa perioder har det inte gått att ta sig fram. Stora mängder snö har fallit på kort tid, för att sedan övergå i regn. Ofta har jag tittat på trädgården och tänkt att det kommer bli ännu fulare, innan det blir vackrare. Egentligen ingen deppig tanke, mer bara ett konstaterande.
Den här vintern härjar dessutom både rådjur och älg runt i trädgården och ställer till med oreda. Köksträdgården har de förvandlat till en kålmassaker. All kål jag sparat som verkligen var superfin har de ätit upp, och kvar ligger massa kålrester i grusgångarna och ruttnar. En nybyggd spaljé har de tryckt loss och böjt till i sin iver att tugga i sig min mat.
Tack och lov för bambu, vilket vintervärde den har, alltid grön och fin, och ingen som äter på den.
De nysatta idegranshäckarna däremot är tydligen mums för små rådjur, en del av plantorna är helt uppäta. Nåja, trots allt brukar ju trädgården återhämta sig fortare än man tror, och utan att man riktigt förstår hur det gått till har vi lämnat det fula bakom oss. Jag är mest orolig för att allt vatten tar död på mina nysatta rosor, vårlökarna jag satte i höstas och småplantorna jag planterade ut under hösten, de som jag drivit upp från frö under året.
Nu har vi äntligen kommit en bit in i februari. Dagarna har blivit märkbart längre, små sådder har börjat spira och strax är det dags för en första omskolning av chilisådderna. Vårlökar tittar upp här och var i trädgården och ger en känsla av hopp, och en och annan solig dag ger vårkänsla.
Årets sådd av sommarrudbeckian Sahara är gjord, och de små plantorna har kommit upp ur jorden. Samtidigt står sommarens blommor kvar i trädgården och ser ut som vackra pappersblommor.
I väntan på lite mer trädgårdstid (och att jag ska bli frisk från influensa som totaldäckat mig) fortsätter jag summera förra årets olika projekt. Ett av de större projekten var ommålning av huset.
Huset är ett trähus som laserades i grått och vitt när det byggdes för ca 16 år sedan. Nu var färgen väldigt blekt, och i stort sett borta på södersidan, så att använda lasyr igen var inget bra alternativ sa de som vet.
Jag tycker väldigt mycket om det matta intrycket som blir med lasyr, och var inte så sugen på blank plastfärg. Efter bra hjälp i färgbutiken föll valet på en matt plastfärg. Den mjuka grå färgen som fond åt trädgården ar varit väldigt trivsam, men vi kunde tänka oss att ta den några nyanser mörkare. Efter att ha provmålat en mörkgrå nyans på några brädor kom vi fram till att vi ville ta det hela vägen och måla huset svart. Det kändes lite som ett risktagande, men någonstans var vi ändå säkra på att det skulle bli bra. Vilket det också blev. Vi är så otroligt nöjda, både med att äntligen ha fått det här projektet gjort, men också med resultatet. Den svarta väggen är en perfekt bakgrund till all växtlighet, och huset ser plötsligt nytt ut igen.
Ommålningen var verkligen ett stort projekt som påverkade hela trädgårdssäsongen. Flera veckor med en främmande person ständigt närvarande i trädgården, som flyttar runt på ens saker och behöver ha sitt utrymme, det utrymme där mängder med blommor vanligtvis är, var onekligen tålamodsprövande. Så en stor, ful byggställning som tar massor av plats, möbler och odlingsgrejer huller om buller och plötsligt kommer man inte åt att vattna där man behöver. Vi hade dock tur som fick tag i världens bästa målare som gjorde allt för att inte vara i vägen, som hjälpte till att bära runt tunga baljor fulla med blommor, som målade bakom stora kärl som inte går att flytta och täckte över krukor så ingen skadlig målartvätt skulle hamna i dem. Han planerade också arbetet utifrån att mina blommor skulle påverkas så lite som möjligt. Ja det låter ju lite galet, men har man förodlat dahlior sedan i maj har man ingen lust att få dem förstörda av t ex blåst och regn när de äntligen blommar, bara för att de inte kan stå skyddade på altanen som de brukar.
Målaren sa att det här inte var som ett vanligt jobb för honom, utan här fick han hela tiden tänka först över hur han skulle hantera blommorna.
Nu ser jag fram emot att få starta odlingsåret med nymålat hus och kunna fundera ut från början vilka blomfärger och combinationer jag vill ha närmast de svarta väggarna.
