December. Månaden då nätterna brer ut sig till fullo på bekostnad av dagarna. Ett alldeles omslutande, kompakt mörker. Trädgården och jag i vila. Tända ljus i fönstren gör vad de kan, men kraftens låga flämtar svag, hoppets och längtans desto starkare. Håller fast i vintersolståndet så knogarna vitnar. Årets mörkaste, kortaste dag kom och gick. Sakta snurrar vi närmre solen. Närmre ljuset, fröna som gror och träden som knoppas. Varje liten solstråle känns värdefull som en skatt. Nu börjar ett nytt år. Mycket vet vi lite om, men naturens gång är densamma. Snart kommer den lilla snödroppen trotsa frusen mark och värma våra hjärtan, jorden kommer vakna och ta emot frön och allt börjar om igen. Det magiskt förunderliga i det självklara och enkla.
