Rapport från köksträdgården

Jag kvällsvattnar i köksträdgården medan solen går ner över ängen. Ännu en dag av strålande sol och en lång, ljummen, vacker kväll. Men också ännu en dag utan regn. Å ena sidan kunde bilden vara tagen i augusti. Bonden har slagit ängen, hunnit låta det torka och rullat ihop det snyggt (heter säkert något speciellt som jag inte har en aning om), och sensommarblommorna står i full blom. Å andra sidan är det inte i närheten av att vara så frodigt i köksträdgården som det brukar vara den här tiden på året. De självsådda vallmorna har inte ens börjat blomma, och det är som att grönsaksplantorna stannat av. De står där och ser fina ut, men de växer inte som de borde.

Det verkar som att det är lite olika hur det går för oss odlare i år. En del får extremt fina skördar och andra har det mer som mig. Kanske har det att göra med vilken jord man har, hur mycket man vattnar, och om man som jag odlar i upphöjda bäddar som fort torkar ut. För det är helt klart att mina plantor behöver vatten. Det finns en gräns när värmen och torkan varat så länge att det inte riktigt hjälper att vattna, och den gränsen är passerad för länge sedan. Det behövs regn. Mycket regn.

Nu låter det som att ingenting fungerar i mina odlingar, och det är inte riktigt sant. Så vad funkar, och vad funkar inte?

Kålplantorna ser fortfarande fina ut, och de växer, men väldigt långsamt. Jag är mycket tveksam till att det kommer hinna bli någon skörd av broccolin och spetskålen. Däremot har jag olika sorters grönkål som jag strax ska skörda av, och så en ny omgång av. Att så på friland funkar inte alls för mig i år, det är alldeles för torrt i bäddarna för att det ska gro. Jag får så i småkrukor och plantera ut i bäddarna när de växt till sig lite och kan klara av torkan lite bättre.

Tur att kålplantorna är så jäkla snygga där de står i alla fall, och de fyller ju ut bra. I år har jag inte täckt min kål alls, vi får se hur det går. Förra året täckte jag den jättenoga med kålnät hela sommaren, men dels ser det ju jättetråkigt ut, dels trivdes sniglarna alldeles för bra där under. Ska något kryp äta upp min kål är det ju bättre att den åtminstone fått varit en snygg prydnad först.

De här fina kålplantorna har jag fått av min vän Frida som är superduktig på att få upp plantor från frön riktigt tidigt på säsongen. Det bästa av allt är att hon sår som om hon hade en jätteodling, för att när det är dags för utplantering bli påmind om att hon bara har några pallkragar att odla i. Bra för mig som då får adoptera lite plantor, och på så sätt också får prova att odla sådant jag inte själv sått.

Kålrabbin ser ut att funka bra i år, trots att den blev sådd alldeles för tätt och fick stå och trängas länge innan utplantering. Jag har dessutom som experiment satt plantorna riktigt tätt i odlingsbädden, och det verkar funka. Jag har en rejäl omgång lila kålrabbi som börjar bli redo att skörda av, och jag har sått en ny omgång av en vit sort som jag hoppas ska hinna klart innan hösten.

Både sockerärtor och fänkål ser olyckliga ut. Sockerärtorna har inte ens börjat blomma än, fast de borde gett mängder med ärtor vid det här laget. Fänkålen står mest still, och jag tror nog att den snart kommer blomma i stället och bli oätlig. Jag har sått nya omgångar av både sockerärtor och fänkål  i småkrukor och hoppas få ut lite skörd på dem i alla fall.

De perenna grönsakerna som jag har, som t ex piplök, ramslök, gräslök, syra och skräppa har fungerat bra och verkar oberörda av torkan. Även jordgubbarna klarar sig bra, medan rabarbern ser tokledsen ut. Squashplantorna ser fina ut och de första är på väg att ge skörd, medan gurkorna och löken bara suktar efter vatten. Andra som verkar klara sig bra är tomaterna, chilin och mangolden.

  

Här en bädd med mangold, kål och bönor. Det sitter också gurkplantor i bädden som ska ledas upp runt störarna, men de syns ju inte ens bakom mangolden så små är de. Den uppmärksamme noterar kålfjärilen på en av kålplantorna.

Jag har en liten tjurig körsbärsbuske som inte brukar ge mer än en handfull körsbär, men den har gett en hel del i år. De var dock mogna för någon vecka sedan, vilket är extremt tidigt, så de har jag ätit upp. Perfekt mellis när man är ute och grejar i trädgården.

Rosorna trivs ju väldigt bra i år, även de i odlingslådorna. De har fått sällskap av några nya kompisar, en kokardblomma och en tagetes, båda med så mycket färg så man verkligen vaknar till när man ser dem. Dessutom blommar redan solhattarna och solbrudarna.

Dessa färger väljer jag ingen annan stans i trädgården, men tycker de passar in i köksträdgården och bryter av i allt det gröna.

Vad fungerar för dig i din köksträdgård den här varma, torra sommaren, och vad har du lärt dig om ditt odlande och dina förutsättningar i form av jord, bevattningsmöjligheter, tålamod och allt som ska till?